Känns

Det känns i kroppen idag att vi var ute och grejade i trädgården hela dagen igår, fast det känns på ett skönt sätt!
Vi sågade ner en massa halvdöda syrenbuskar, eller ja, träd för det är inte någon som ansat där på säkert 10 år. Sen drog jag fram motorsågen och sågade isär allt, nästan allt. Kedjan till motorsågen hoppade ju av när det bara var lite kvar... Så medan Niklas pockade undan allt satte jag på kedjan igen, jävla pilligt jobb!
Var väl ute från ett till sju på kvällen och sen var det matlagning. Vi började med LCHF i måndags och det funkar ganska bra, det mesta har varit riktigt gott hittills, jag som är så kräsen... Känns bättre i magen och jag tror att jag är lite piggare faktiskt. Märker inte direkt av det till vardags men då sover jag å andra sidan alldeles för lite. Men nu i helgen har jag vaknat ganska utvilad, vilket nästan aldrig händer. Det har inte varit soffhäng mer än på kvällen vilket känns jätteskönt!!
I lördags åkte vi på Eds marknad, en jävla massa folk men vi gick runt en timme, handlade lite och åkte hem lagom till IFK-Åtvidaberg började!
Det har varit en riktigt skön helg, men idag är det jobb igen, onödig klämdag om du frågar mig!!

Ozzy stortrivdes ute nästan hela dagen igår, så skönt väder! Äntligen sol!!

Jobb jobb jobb

Jag vet, jag är jättedålig på att blogga... Jag kan meddela att jag för ovanlighetens skull känner mig helt slutkörd... Det är bara en månad kvar snart och sedan börjar jag i Uddevalla, om jag inte hinner slita ut mig innan dess. Allt som ska fixas innan jag slutar ligger som ett tungt ok över mina axlar, samtidigt som jag ska hinna med mina vanliga arbetsuppgifter, vara handledare för student och nyanställd ska jag hinna göra grundliga lathundar på allt möjligt, allt för att det ska gå så smidigt som möjligt för alla de nya som kommer till sommaren och hösten. Visst jag får jobba igen lite minusflex hemifrån men jag ska orka oxå. I och med att jag vägras semesterdagar, trots att andra beviljas, har jag fått byta dagar så på lördag blir tredje helgen på raken som jag jobbar... Fy fan! Det enda som får plats i min hjärna nu är jobb, jobb och jobb... Åh lite jobb också. Så förhoppningsvis står jag fortfarande upp 1 juni så jag kan börja i Uddevalla men för tillfället tvivlar jag en smula... Nä, nu ska jag försöka sova lite på tåget innan jobbet..
Skönt att få gnälla av sig lite!

Åh, vilket liv jag har...

Volvo C30 D5

I torsdags gick jag från jobbet vid lunch för att ta tåget till Falköping där Niklas hämtade upp mig med mini coopern. Sen bar det av till Småland och Skillingaryd där min blivande penslingsbil till jobbet väntade på ny ägare. Diesel och 179 hk kommer sitta fint på 172an till jobbet i Uddevalla. De dagar jag kommer jobba på Orust är det ju perfekt med en dieselbil. Det var ett krav när jag sökte tjänsten att man skulle ha körkort och tillgång till egen bil. Eftersom bensinen bara stiger och stiger var detta bästa alternativet. Så just nu har vi tre bilar hemma... Vi Dick faktiskt igång S70n överraskande lätt när vi bytte batteri, nu ska den bara ställas på, besiktigas och säljas. Antagligen säljer vi Minin också då lånet snart är betalt och då kan vi får pengar till en bra dieselkombi plus pengar till huset. Ska fixa lite först så vi får ut ordentligt för den. Någon som är sugen på en underbart rolig bil??

Imorgon har jag bytt dag så jag är ledig imorn och jobbar fredag istället. Det är dags för tatuering igen. Denna gång får Niklas sitta under nålen längst och jag ska göra en liten.
Lite surt att jag inte blir beviljad semester trots jag ansökte för sex veckor sedan. Andra får tom med kort varsel och då jobbar vi på samma ställe så anledningen till varför jag inte får känns bara som en ursäkt, det är väl straffet man får ta för man sagt upp sig och chefen börjar inse hur mkt det är jag gör... Men det är ju så dags nu. Gillar inte särbehandling oavsett. Så mkt jag har lovat försöka hinna innan jag slutar så jag jobbar hemma på helgen räknas inte känna det som. Men det är inte för min chef jag gör det utan för mina kollegor som är kvar och de helt nya som kommer och för att jag vill att lymfomteamet som jag jobbar så hårt med att hålla ordning på ska känna att se har den tryggheten även i fortsättningen. Men samtidigt när ens chef gör sånt känns det surt att man ens bryr sig...