Jag skulle nog kunna skriva om både ditten och datten men jag vet inte. Jag har en hel del inom mig jag skulle kunna skriva, som jag kanske borde skriva för att få det ur mig men å andra sidan vet jag inte om det skulle göra något bättre överhuvudtaget...
Kanske skulle det få min hjärna att släppa det lite och gå vidare snabbare men vad vet jag.
Jag har liksom tröttnat på att en del människor inte kan se bortom sin egen dumhet och förstå varför saker och ting inte är och aldrig någonsin kommer att bli som det en gång var. Väljer man en av två vägar, där den ena leder till något okänt men som definitivt kunnat bli bra, och den andra vägen nästan leder tillbaka där man kom ifrån. Därifrån man alltid velat men inte vågat ta steget. Väljer man då att ta vägen tillbaka kan man då beskylla någon för att de inte följde med??
Jag vet att jag innerst inne valde rätt när de andra valde fel och valde det de visste. Men jag vill heller inte bli beskylld å kastad skit på för att jag inte följde med. För att vi inte följde med.
För att jag, eller vi, uteslutit en eller ett par människor ur vårt liv måste vi då bli de svarta fåren? De man aldrig hör av sig till, de man aldrig kontaktar knappt ens när någon fyller år i familjen... Jag tycker det hela rimmar illa och kan inte förstå det...
Men jag ska inte skriva mer... Känner någon sig träffad kanske det var meningen men jag står för det jag skriver och jag står för det jag tycker och framför allt står jag för det val vi gjort!
Nu har jag iaf skrivit av mig lite och kanske att det var behövligt... Nu blir det lite film och sen natten!
