Mina föräldrar

Mamma, GullBritt, är 66 år. Hon var alltså 40 när hon fick mig. Vi har en bra relation och jag kan prata med henne om det mesta om jag bara vill. Hon är en stark kvinna. En gång i tiden utbildade hon sig till tandsköterska men hann nog aldrig vara verksam i det yrket särskilt länge. Hon träffade pappa i Ödeborgs Folkets hus (precis nedanför min hemadress idag) där det var dans. Fråga mig inte vad som gjorde att hon föll för honom men föll gjorde hon. De blev seriösa snabbt och inom 2 år hann de förlova sig, gifta sig och få min storebror Bobo som föddes i oktober 1982. Mamma var hemma med oss under större delen av min barndom. Det var nog först när jag började i förskolan som mamma började jobba på vardagarna. Det var mer lönsamt på den tiden att mamma var hemma med oss än att hon arbetade. Det har uppskattats och känns som ett jättebra alternativ till dagis. Nu för tiden har de ju ändrat dagisavgifterna så det är en viss skillnad i pris från då och nu.
Mamma har alltid varit en underbar person, stöttande och givmild. Hon är väldigt allmänbildad. När Yeopardy (stavas det så?) gick på TV satt hon bänkad så ofta hon kunde och hade hon vågat ställa upp hade hon fasen sopat mattan med de flesta deltagarna!
Från mamma har jag fått mitt intresse för att sy, pyssla och fotografera. Även pappa gillar att fotografer men han har inte samma öga som mamma. Mamma har varit en hejare på att måla men det är mycket annat som kommit emellan så idag målar hon inte alls. Min händiga sida kommer också från mamma. Det mesta kommer från mamma.

Båda mina föräldrar har engagerat sig mycket i kommunpolitiken. Det hela började med att skolan jag och min bror gick i lågstadiet i hotades av nedläggning. Mamma sade åt pappa att istället för att klaga hemma göra något åt saken och det gjorde han. Nu lades skolan ner ändå men han engagerade sig och så småningom blev även mamma engagerad. De har båda varit med i kommunfullmäktige och mamma är med än idag. Pappa däremot har lagt ner politiken helt p.g.a hälsan.

Pappa, Bengt-Åke, är 62 år. Han är idag inte alls som han var när jag var yngre. Han fick borrelia för en hel del år sedan, 10 skulle jag tro, och blev förändrad som person efter det. Han är mer lättretlig och jag klarar inte av att umgås med honom under några längre perioder utan att få krupp på honom.
När jag var lite däremot var jag pappas flicka. Pappa var en helt annan människa på den tiden. Tack vare hans naturintresse och arbete med WWF och utrotningshotade havsuttrar har vi fått var med om en hel del som andra barn aldrig kommit i närheten av. Idag är jag stolt över det! Tack vare hans kontaktnät på den tiden har jag och min bror klappat vargar, gosat med lodjursungar och sett mycket vacker natur!
Under årens lopp har pappa haft diverse olika jobb. När jag var lite arbetade han inom industrin på Sundvind i Högsäter som numer är nedlagt sedan lång tid tillbaka. Han har varit arbetslös periodvis, arbetat som extraarbetare på jordbruk vilket han nog trivdes med väldigt bra. Jag var ofta med på kvällsmjölkningarna och kan således mjölka en ko behjälpligt, iaf sätta på spenen som suger ur mjölken. Tack vare honom har jag sett en kalv födas vilket är ganska mäktigt och samtidigt ganska vidrigt då de får dra ut kalven med rep.... Nåja, numer arbetar pappa på kommunen med fornminnesvård.

Jag har haft en bra barndom med mina föräldrar. Vi har aldrig haft bra med pengar men ändå överlevt. Vi har aldrig kunnat åka på solsemester till Sydeuropa men de betalda semestrarna pappa fått för att arbeta med havsuttern har varit så mycket mer givande!
Idag är jag stolt över min barndom och de upplevelser vi fått vara med om även om jag blev mobbad för min pappas kamp för naturen i skolan. Antagligen var det ren avundsjuka, det inser jag nu men inte då.
En eller två veckor varje sommar, vid midsommar, spenderade vi i en liten stuga en bit utanför Sunne i Värmland. Jag älskar den platsen! Stugan hyrde vi av en bondfamilj, den ligger på deras tomt och pappa åker upp några gånger per år fortfarande. Jag försöker få med Niklas dit då jag inte vet hur länge till de två som bor där lever. Karin och Idor. Otroliga människor. När min mormor dog 1994 frågade jag Karin om jag fick kalla henne mormor den sommaren, jag var 10 år. Självklart fick jag det.

Mina föräldrar har gett mig och min bror så otroligt mycket. Vi har inte sett världen men vi har sett vårt vackra avlånga land som jag har lärt mig att älska och det är värt mer än alla solresor i världen!

Tack för alla fina minnen vi har från alla upplevelser vi haft med er!

Min första kärlek

Första gången jag blev riktigt kär var jag nog runt 11-12 år. Många kanske tycker att så kan det inte alls vara men jo, då blev jag riktigt kär för första gången. Han gick i min brors klass. Eftersom jag på den tiden umgicks mycket med min brors vänner fanns ju han med även i den kretsen. Vi spelade också fotboll i samma förening och jag spelade med tjejerna födda –82, de som var lika gamla som honom och min brors pojklag. Självklart umgicks lagen en del och hade diverse aktiviteter tillsammans, även träningar faktiskt. De var riktigt roliga! Då var det hårdare än tag än på tjejträningarna och det gillade jag, pojkflicka som jag var! Av någon anledning var vi ofta i samma lag vilket ju var kanon!
Vi umgicks en del på fritiden också. Man ”hängde” omkring i samhället och gjorde mest ingenting. Busade gjorde vi nog en del. Jag och några tjejkompisar umgicks mycket med min första kärlek och Tobias J, Tobias som jag kände väldigt väl. Vi hade jättekul och det var roliga år, de få de höll i sig. Kanske inte ens var år, kanske bara var ett… jag minns inte så noga det är ju 15 år sedan.
Jag var i vilket fall som helst upp över öronen kär i den här killen! Vilket han självklart aldrig fick veta, i alla fall inte av mig. Men fan vet nu i efterhand om han inte visste ändå…
På den tiden brukade vi spelade pingis 1-2 gånger/vecka. På fredagar bastade vi också, varannan vecka var det tjejerna som hade bastu och varannan killarna, som om vi höll det.. Enda tjejen var ju jag om jag inte fick med någon kompis. Eftersom vi alla utvecklades och var i början av tonåren var det nog rätt kul med kroppar. Att ha badkläder eller BH och trosor i bastun var ett måste, handduk räckte inte. Killarna däremot hade iaf handduk men kalsongerna glömde de hela tiden, eller så kan det vara för att det nog var kul att blotta sig och retas med mig… haha det var galet men oskyldigt!
Jag minns speciellt en gång i idrottshallen när vi spelade pingis. Jag spelade mot Marcus. Jag kan inte ha varit mer 11-12 år. Brösten var i växtstadiet och inne i en sådan period. En otroligt misslyckad smasch från Marcus träffar mig rakt på högra bröstet. Trots sport-BH gjorde det helt obeskrivligt ont. Men det ville jag ju inte han eller någon annan heller skulle se. Jag fick låtsas som ingenting och medvetet förlora matchen så snabbt jag kunde för att kunna gå därifrån. Jag skämdes så…
Nåväl, denna första kärlek utvecklades inte direkt till något alls. Han flyttade till Uddevalla och tappade kontakt med en del av vännerna från Ödeborg. Jag är vän med honom på Fb men har inte träffat honom på åratal.
Däremot är han fortfarande snygg, precis som då. Och han var min första kärlek.

Nu har jag en annan kärlek, en mycket större sådan! ;D

Presentera dig själv

Ja, då kör vi väl då.

Presentera mig själv...
Fyllde 26 i november, börjar således bli lite till åren. Bor i rätt stort hus i Ödeborg med sambon Niklas. Igår var det visst ett år sedan vi köpte det, mamma ringde och väckte mig vid tiotiden för att säga det snäll som hon är.
Niklas och jag har hållt ihop i 4 år 11 månader och 1 dag. Haha eftersom det närmar sig 5-årsjubileum kan jag hålla lite koll annars är jag rätt kass på det. Vi blev således tillsammans 28 januari 2006.
Jag har en mamma och en pappa som inte bor så långt ifrån oss. Det betyder inte att vi umgås massa med dem, det klarar jag inte av men de ställer upp och finns där precis som vi finns för dem. Jag har en bror, Bobo, två år äldre. Han bor i Uddevalla och pluggar till friskvårdskonsulent (tror jag det, annars ngt liknande...).
Jag är uppvuxen i Ödeborg men har hunnit med att bo i en etta (då jag bodde själv) i Uddevalla, en två på Sylte i Trollhättan samt en större tvåa i centrala Trollhättan, sen en bostadsrätt på Bohusgården i Uddevalla innan vi tog steget till lite större bygge. Nu bor vi på 155 kvm + 85 i källaren (som går att inreda tillfullo om man vill), trädgård i sluttning (stup...) på ca 2300 kvm. Vi har med andra ord lite att röra oss på.
Tillsammans med sambon har vi Ozzy, vår snart fyraåriga schäfer som ibland kan verka mer vild än tam. Han är lite egen men det är ju sån han ska vara.
Jag arbetar som läkarsekreterare, jag tycker om mitt yrkesval men inte lönen. Jag är inte heller helt förtjust i att jag arbetar i Göteborg. Jag har 40h arbetsvecka men är borta närmare 70h hemifrån... Det är lite deprimerande faktiskt.

Jag älskar musik. Det mesta går hem men mest är det rock i alla de former! Har hunnits med en del spelningar också men festivaler har det varit sämre med. Tiden och pengarna ska ju finnas till mycket!
Sy, pyssla och fotografera är andra saker som ligger mig varmt om hjärtat.
Familj och vänner likaså.
Jag har dock en rädsla. Jag undrar hur länge mina vänner kommer stanna då jag inte hinner eller orkar träffa dem ofta alls. På helgerna är jag helt slut, lördag vill jag sova och vara med sambon och sen ska ju huset skötas också... Eftersom jag har så lite fritid måste jag försöka prioritera. Jag har tackat nej till fika och fest så många gånger att mina vänner inte längre frågar mig. Jag förstår dem!
Nåja, jag försöker umgås med Niklas syster och hennes tre barn så ofta jag kan då de får mig att må bra! Just nu är det mycket som händer i deras liv som påverkar också mitt väldigt mycket men det hela kommer nog bara bli bra och 2011 är deras år!

Ni som läser bloggen känner mig, tror jag iaf. Jag är ganska sluten, berättar sällan om hur jag egentligen mår och ska jag vara ärlig är det nog bättre att ni inte vet det just nu, men jag repar mig alltid.

Anna är mitt namn och jag är inget märkvärdig alls, pretty ordinary.

Gör som alla andra

Eftersom det inte är så mycket jag kan skriva om just nu som händer så får jag göra som alla andra så inte bloggen faller ihop helt.

♥ Dag 1 – Presentera mig själv.
♥ Dag 2 – Min första kärlek.
♥ Dag 3 – Mina föräldrar.
♥ Dag 4 – Det här åt jag idag.
♥ Dag 5 – Vad är kärlek.
♥ Dag 6 – Min dag.
♥ Dag 7 – Min bästa vän.
♥ Dag 8 – Ett ögonblick.
♥ Dag 9 – Min tro.
♥ Dag 10 – Det här hade jag på mig idag.
♥ Dag 11 – Mina syskon.
♥ Dag 12 – I min handväska.
♥ Dag 13 – Den här veckan.
♥ Dag 14 – Vad hade jag på mig idag.
♥ Dag 15 – Mina drömmar.
♥ Dag 16 – Min första kyss.
♥ Dag 17 – Mitt favoritminne.
♥ Dag 18 – Min favoritfödelsedag.
♥ Dag 19 – Detta ångrar jag.
♥ Dag 20 – Den här månaden.
♥ Dag 21 – Ett annat ögonblick.
♥ Dag 22 – Det här upprör mig.
♥ Dag 23 – Det här får mig att må bättre.
♥ Dag 24 – Det här får mig att gråta.
♥ Dag 25 – En första.
♥ Dag 26 – Mina rädslor.
♥ Dag 27 – Min favoritplats.
♥ Dag 28 – Det här saknar jag.
♥ Dag 29 – Mina ambitioner.
♥ Dag 30 – Ett sista ögonblick

Så i em kanske jag börjar...

Jul

Fick precis besked om att det iaf blir lugnt över jul och nyår och det känns skönt och tryggt.
Det kommer dock bli en tung början på 2011 men förhoppningsvis kommer det även bli en nystart till enbart det bättre! Men det är en hård tid som väntar...

Funderingar

Jag funderar på att låsa vissa inlägg så bara de med lösenord kan läsa dem.
Jag har så mycket som jag känner att jag behöver få ur mig, skriva ner och kanske få lite perspektiv från annat håll.
Det händer mycket just nu och att skriva ut allt öppet känns inte ok.
Men jag känner att min kropp börjar säga ifrån nu, jobbet, privat och allt däremellan börjar sätta sina spår efter senaste veckan känner jag. Det känns inte bra.

Ja, det får kanske bli en del låsta inlägg framöver om det är ok med alla parter vill säga.
Ni som vill ha ett ev lösenord kan ju alltid skriva en kommentar med mailadress.

Jag vet att jag är dålig på att blogga men det är så mycket annat som händer just nu att jag inte kan fokusera på något egentligen...

Vi har en otroligt jobbig arbetssituation som kör oss i botten och man är helt slut över det. Som om det inte räcker lägger jag det mesta av min tankeverksamhet åt annat håll. Jag kan, vill, och kommer inte berätta vad det handlar om mer än att det är nära familj som har det otroligt jobbigt ett tag framöver och det enda jag och Niklas kan göra är att stötta och finnas där. Men det är inte lätt, jag vill bara att det ska bli bra för dem då de är mitt hjärta så nära så nära!

Samtidigt så försöker jag planera vår julafton. Vi blir inte lika många längre p.g.a ovanstående men det är nog lika bra det. Blir nog lite lugnare kan jag tänka mig. Vi blir iaf 13 st tror jag och det är ju en rätt bra klump det också. Första julen där våra familjer, iag stora delar, kommer fira tillsammans och det ska bli underbart roligt att få se barnens ögon stråla när Tomten (min pappa) kommer och de ska få alla sina julklappar.
Vi träffade Caroline och de små i lördags och tog med oss en del klappar hem som inte var inslagna för att underlätta lite. 3 timmar satt jag och slog in dessa klappar men nu har vi en massa i källaren redo att läggas under granen 24 dec. Den enda som saknas är Amandas klänning men den liknar numera en klännin faktiskt! Fick sytt på överdelen igår och jag är lite imponerad över mig själv för det ser bra ut!! Ärmar och halsringningen är kvar samt lite pynt och glitter på den.

Nej, jobba får jag göra, får försöka tänka på jobbet idag och inte på det jobbiga...