Nu är hösten på gång

Ja, nu börjar den. Det känns varje dag. I luften och inte minst i varje rörbar del i kroppen... Jag hatar det! Att behöva gå igång kroppen varje gång man reser sig upp. På morgonen när man stapplar omkring och försiktigt går ner för trappat så inget låser sig... Jag fullkomligt hatar det!! Och nu har det börjat...
Det knakar och brakar i nästan varje led just nu. De närmsta månaderna kommer inte blir roliga. När vädret blir mer stabilt är det bättre, konstigt nog gör 17 minus inte alls ont men nu när det börjar skifta från varmt till kallare är det smärta var dag...

Men jag ska inte klaga, finns många som har det så mycket värre! Men ibland känner man för att få ur sig lite, å det är väl ungefär en gång per år som jag verkligen gnäller om det. Ont har jag 365 dagar om året men det är värre på hösten.

Jaja, i morgon är jag ledig och lite sovmorgon blir det. Sen ska vi till Trollhättan och tatuera oss igen. Det får nog bli sista på ett tag för det kostar ju en del... Men det är något som kan sätta guldklimp på tillvaron iaf!

För er som inte fattat vad jag har så kan ni läsa här, jag pratar inte direkt om det men jag kommer leva med det tills jag ligger 6 fot under ytan...

http://www.psoriasisguiden.se/(S(tie51wn122rgmffku5bspr55))/Default.aspx?PagId=15

Blä för den här tiden!!

Men ååhhh

Jag som började bli lite lite bättre på att blogga har ju släpat efter igen. Men det händer inte så fasligt mycket annat än jobb.

Vi har fått bytt vindskivor på huset, verkligen behövligt då östsidan var ruttna här och där. Men nu är huset som nytt på utsidan nästan. Vilken skillnad det gjorde! Snickarna hade nog haft roligare dagar i och för sig. Eftersom vårt hus står i en sluttning var de tvugna ha en skylift, en vanlig som man kopplar som släp bakom bilen. Men de kom ju inte upp för backen. Första försöket såg jag från vardagsrummet, de slirade så dammet yrde 15 meter upp i backen. Nästa försök kom de längre men inte tillräckligt.
Lite frågande till hur de skulle lösa det härnäst var jag när de för tredje gången backade ner för backen med släpet. Det visade sig dock att liften kunde köras manuellt i cirka 2 km/h upp för backen. Det var nära att inte det gick heller men upp kom den och det tog lite över en timme bara att komma upp för backen...
Sedan gick allt i en väldig fart och vips var de bytta!

Vi anlitade snickare för två år sedan för byte av två pelare som håller upp taket över groventrén, ett nytt trappsteg utanför stora entrén och byte av häng- och stupränna på garaget. Det tog den firman hela dagen. Då tog de både frukost- och lunchrast på annat håll. Anledningen till att vi valde just den firman (SMI-bygg) den gången var för att jag vuxit upp på gatan bredvid han som äger firman och således vet vem han är. Denna gång tänkte vi testa en annan firma som också är hemifrån och jag vet vilka dem är, känns liksom säkrare så. Och jag kommer nog inte anlita SMI-bygg någon mer gång. Inte det att jobbet blev dåligt för det blev det absolut inte men det vindskivsbytet gick snabbt och de jobbade oavbrutet utan en enda paus! Halv två var de klara att åka och städat och fint efter sig! Så Martin & Germunds Bygg får det bli hädanefter tror jag! Vet att de har byggjobb lite överallt hemma och det är ju i sig ett bra betyg.

Nog pratat om hantverkare! I måndags körde vi upp lilla Morris till bildoktorn. Skulle sätta på extraljus som vi köpt från England, nya bromsrör och ny skyldbelysning bak. Hämtade den i onsdags och redan i torsdags hade ena extraljuset slutat fungera. Så jag var där uppe igår igen och de fick koppla om hela kittet så nu fungerar dem felfritt och ingen risk för att bilen ska brinna upp - det känns ju tryggt! Lilla Morris (Mini Coopern) ska besiktigas 1 oktober så nu ska den gå igenom utan problem (hoppas)!

Imorgon är det kräftskiva hos Jonna, ska bli så roligt!! Niklas lutar åt att bara köra mig dit och hämta mig sedan när jag är lagom rund under fötterna!

Det är ändå skönt att veta att jag inte är riktigt lika slut på lördagar nu som förr. Veckorna däremot tycker jag allt att jag är fasligt trött mest hela tiden. Men som någon sade igår att det kan ju vara så att mina år av Göteborgspendling kan sitta kvar och det har tagit mycket på mig - och ja, det har det verkligen gjort! Nä, nu ropas det på fika så det kanske det får bli! Tjipp och hej från Gula Villan!

Äntligen helg!!

Äntligen fredag, äntligen helg, äntligen sovmorgon!
Ska blir rätt gött att inte vara tvungen att gå upp tidigt imorn!

Arbetsveckan har varat i en evighet känns det som. Det är just nu så lite att göra att mer än halva dagen letar man efter jobb för att få tiden att gå.
Jag förstår att det är jätteskönt för mina kollegor som haft mycket att göra tidigare under året men för mig som ny är det pest och kolera. Jag har inte hunnit samla på mig alla dessa att göra högar som det så ofta blir.
Nåja, snart är alla tillbaka efter semestrarna och då börjar det på riktigt igen!

I veckan har vi annars varit på Barcelona - Manchester United. Det var en sådär kul match. Stundtals märkte man att det var två världslag som spelade men däremellan kändes det B-lag. Men det hade vi ju ändå förväntat oss, det var ju en träningsmatch.
Vi fick tag på VIP-biljetter så vi satt på Ullevi lounge. Fördelen var bättre stolar, mjukare och mer mellanrum, å framför allt att slippa den absurt långa kön för att komma in. Vi hade ju inte matbiljett (de kostade 1525/person, inte vår prisklass) men bra platser fick vi!

Annars sedan sist har vi fått hem vår Mini Cooper efter lite omvårdnad. Tyvärr är det mer kvar att göra men det blir nog bra till slut.

I helgen ska det målas vindskivor. 10 meter långa, 8 stycken... nästa vecka kommer snickarna och byter! Hoppas på sol så vi kan måla dem ute, det är inte mycket marginal kvar av garagelängden men virket kom in!!

Oförskämd

Jag har glömt berätta om mina andra dag på Orust...

De har bara läkare där cirka två dagar i veckan och tisdag för tre veckor sedan nu kom läkaren för den veckan. Hon hälsade lite lamt på mig vid behandlingskonferensen. Sade sedan "Du vet väl att det är klädkod på psyk?!!".
Jag blev helt paff. Svarade bara att nej, det visste jag inte.
De andra behandlarna tittade bara konstigt på henne och skakade på huvudet.

Senare kom chefen där ute in till mig och sade att det finns ingen klädkod och att han hade pratat med läkaren om detta. Han hade till och med skrivit ut det PM de har angående kläder och det enda som står är att man ska ha plastförkläde på sig när man ger injektioner.

Vad hade jag då på mig som väckte denna åsikt?
Svarta leggings och en svart klänning. Problemet var inte mina kläder utan att min klänning gjorde att alla mina tatueringar syntes. De andra hade iaf inga som helst problem med det men läkaren var av en annan åsikt. Aldrig har jag blivit bemött på det sättet på grund av mina tatueringar. Det står ju inte direkt att jag är kriminell i pannan på mig, mina tatueringar är ganska snälla. Kan säga att det förhållandet mellan läkare och sekreterare inte började bra direkt.
Hon bad ju inte om ursäkt heller men hon var väl "trevlig" resterande dagar iaf. Men jag blev riktigt paff av kommentaren och kände mig kränkt faktiskt.

Hade hon sagt något mer hade jag nog gått vidare med det men hon blev ju tystad av chefen där ute och det kändes skönt att jag kände att de andra var på min sida. Var och varannan människa är ju tatuerad idag så att ha sådana åsikter känns förlegat. Jag kan förstå om det var en läkare på 80 år men denna kvinna var kanske 45-50.

Nåja det är överspelat nu och jag hade på mig klänning nästa dag hon var där också - bara för att! :P

Igår kom sjunde tatueringen, och jag kommer fortsätta tills jag ligger i graven! ;D