Ett ögonblick

Ja, ett ögonblick. Det är något som går över snabbt. Eller också är det ett minne. Jag tar det som ett minne.

Jag har de senaste dagarna tänkt tillbaka lite på när jag var lite. Med den pågående vargjakten och att de försökt skjuta varg i min hemkommun gör att det minne/ögonblick jag tänkte berätta om kommer upp i skallen oftare än vanligt.

Jag minns inte hur gammal jag var men någonstans i början på 90-talet måste det ha varit. Som jag tidigare berättat var vi alltid i Värmland någon/några veckor varje sommar. Pappa hade lärt känna en man som arbetade på Rottneros Park i Sunne som då var något av familjeställe med diverse olika djur. Pappa lärde i alla fall känna han som väl drev det hela tror jag, i alla fall han som skötte om djuren mest (som senare varit ansvarig djurskötare på Parken Zoo och Kolmården). Det gjorde att vi fick träffa dessa djur på ett närmare håll.
Det hade regnat på dagen, det var lite lerig i varghägnet. Vi, jag och min bror, fick gå med framför trästaketet som "normala besökare" fick stå bakom. Vi fick gå ända fram till stängslet. Vi fick stoppar in armarna genom hålen och klappa vargarna. De slickade oss i ansiktet och skvätte lera på oss. Det är ett minne jag har djupt bevarat i hjärtat och jag är evigt tacksam att vi fick den närheten till detta mäktiga djur!
Som ni kanske förstår är jag starkt emot vargjakten som pågår just nu. Jag har full förståelse för att man kan behöva få bort de vargar som p.g.a inavel blir sjuka och således går för nära bebyggelse men som det är idag skjuter de inte de genetiskt svaga. Förra året, med den masslakten som var på varg, sköts inte en enda genetiskt försvagad individ...

Nåja, jag ska inte segla iväg där för det har inget med "Ett ögonblick" att göra.

Rottneros Park är numera bara en park och vacker trädgård men när jag var lite var det fullt med barnfamiljer där på somrarna och underhållning av olika slag. Och vargar. Och lodjur. Och ursöta lodjursungar!

Min bästa vän

Jag har inte många vänner men jag har några och de står mig nära även om jag tyvärr inte har orken att träffa er så ofta, men jag hoppas ni vet att ni alla har en speciell plats i mitt hjärta!

Min bästa vän får jag nog ändå säga är Caroline, Niklas syster, jag tror nog att det är ömsesidigt. Vi pratar om det mesta, vi hörs så gott som varje dag, är det inte sms så rings vi. Hon betyder oerhört mycket för mig och hennes tre goungar också.

Så, Caroline Mogel är alltså min bästa vän!

Min dag

Jag tänkte skriva det här inlägget igår men jag orkade inte, så får bli idag istället - fast om gårdagen...

05:07 ringer väckarklockan. Snabbt och stänger av och kryper ner under täcket igen.
05:15 ringer väckarklockan igen och nu måste jag kravla mig ur den varma underbara sängen och in i badrummet. Brukar vara klar därinne 05:23, alltså bara tvätta av sig och borsta tänderna och kamma håret. Förr sminkade jag mig också men det har jag slutat med sedan ett rätt bra tag sen, jag orkar inte det heller...
05:34 tar jag första av dagens bussar. Sen andra. Sen tåget till Göteborg. Sen spårvagn till Sahlgrenska och stämplar in på jobbet 07:55.
Sen börjar en kaotisk arbetsdag. Vi är 4 heltidare och två som jobbar 50 % för tillfället. Dagen till ära har en heltidare semester, en heltidare är sjuk. En heltidare måste täcka upp i receptionen där alla provsvar och remissen dräller in, där bokning sköts osv. Då är det jag och P som arbetar 50 % kvar på skrivdelen... Kaos med andra ord. Eftermiddagen är det bara jag som skriver... jag kan lugnt säga att det nog var den värsta arbetsdagen på mycket mycket länge. Jag skrev journaler som en blådåre, det var mängder med akuta utskrifter, inläggningar, remisser och så vidare. När arbetsdagen väl var över 16:30 var det bara att påbörja resan hemåt.
16:37 buss mot Nordstan, 17:15 buss mot Bengtsfors. Åkte direkt till Färgelanda med bussen och handlade lite, fick småspringa igenom affären eftersom jag bara hade 15 min på mig då bussen i vanlig ordning var sen. 19:35 sista bussen för dagen mot Uddevalla. Hoppade av vid infarten till Ödeborg och fick pulsa hemåt med ICA-kassen i handen i en kvart. Väl hemma är middagen tack och lov nästan klar. Såg på någon serie på TV:n och en film. Ut med Ozzy runt midnatt sen var det sängen för mig och sömn runt 01.

Det var min fredag det. Inte direkt en dag jag vill återuppleva.
Idag är det lugnt däremot. Hade planer på att kakla de plattorna som lossnat i köket men har inga handskar och då ger jag mig inte in på det eftersom fixet kan vara irriterande mot huden. Sen har gårdagen satt sig i nacken och jag har spänningshuvudvärk så bättre ta det lugnt kanske. Ska laga middag snart, tänk er att äta middag på lite mer normal tid, det händer sällan här eftersom jag ju jobbar så sent. Sen blir det risgrynsgröt ikväll tänkte jag... Men nu ska jag nog ägna mig åt att spela lite X-box 360, det var länge sedan jag gjorde...

Vad är kärlek

Kärlek går knappt att beskriva. Någon som aldrig upplevt kärlek kan nog heller aldrig förstå känslan.

Det finns så många olika sorters kärlek. Kärleken till mamma, till pappa, till brorsan, till kusinen, till partnern, till husdjuret, till barnen - ja, listan går att göra oändlig.

Den kärlek jag känner till Niklas liknar ju inte den jag känner till någon annan, precis som kärleken till min mamma inte liknar kärleken till mina närmsta vänner. Jag älskar de alla men på helt olika sätt.

Kärlek tillsammans med Niklas är bland annat att känna mig trygg, säker. Att ha förtroende och tillit för varandra och sen har man ju en annan närhet och ömhet.
Kärlek till mamma är också en slags trygghet men också en kärlek så djupt rotad att den aldrig aldrig skulle kunna försvinna som den skulle kunna göra till Niklas (men inte kommer göra :D).

Kärlek till mina vänner och övrig familj skiljer sig också markant men är ändå lika. Kärleken till Niklas syskonbarn är jättestor, de är ju till hälften mina barn ju, haha ;P Varför senaste tiden varit extremt jobbig och fortfarande är...

När någon man håller kär i hjärtat vare sig det är en partner, familj eller vän är det väldigt jobbigt när de mår dåligt, hamnar i knipa eller andra svårigheter. Jag är sån som person att jag vill hjälpa, finnas där och stötta och egentligen vill man göra så mycket mer men man kan ju inte alltid. Att finnas där i svåra situationer och alltid stå vid någons sida "no matter what" är också kärlek (ok ibland även idioti men då är det ju extrema fall).

Kärlek för mig är det som får mig att orka upp på morgonen. Kärleken är otroligt viktig och utan den vet jag inte var jag hade varit eller vem jag hade varit, om jag ens varit.

Kärlek är nog det största som finns, utan kärleken är man inte mycket till människa. Jag inbillar mig att vi alla älskar någon, oavsett om det är en livspartner eller din ödla Bodil är kärleken till den individen det som får oss att överleva.

Det här åt jag idag

Eftersom det snart bara är lunch och jag har druckit en Yallayoughurt idag får det väl bli gårdagen istället då.

Frukost 9:00 - Hälsobräck, ost och varm choklad

Lunch 12:10 - Ris, grillad kycklingklubba, currysås

Middag 19:30 - Pommes, lövbiff och sallad

Intressant va?

Totalt idiotiskt att ha med en sån här punkt men nu är den gjord iaf...