- Eh, jag måste berätta en sak. Aja har inte varit inne sedan ni var här på semestern. Vi trodde du förstått det och ville inte säga något...
Nähä, tack så jävla mycket för att ni berättat för mig att min älskade katt sedan 14 (!) år tillbaka har gått iväg och inte kommit hem sedan i somras! Tack för att ni berättar för mig att min älskade Aja har gått iväg för att dö! Han är död. Jag är så väldigt glad att jag fick gosat med honom lite när vi var hemma sist. Han var ovanligt gosig, brukar inte alls vara sådan som han var då när det är sommar och varmt. Dagen efter vi åkte hem har han tydligen inte varit hemma.
Å, ja jag vet att han är död. Han stannar aldrig borta så länge, något dygn max.
Ni får gärna tycka jag är löjlig, det är ju bara ett husdjur. Men för mig har han varit så oerhört mycket mer. För 14 år sedan var jag 10 år. Han har funnits med när jag var mobbad, när farmor dog, när hela världen kändes som den vände sig emot mig... han har varit den jag gråtit hos, den jag kramat på nätterna. Han har alltid funnits hos mig och alltid när jag behövt någon att krama. På nätterna - speciellt på vintern, låg han alltid i min säng, alltid på min arm innan vi båda somnade. Å vad han snarkade. Kan fortfarande höra honom.
Jag kommer sakna honom så otroligt mycket. Nu är han i Nangijala, springer på ängarna och i skogarna. Ligger i en varm säng hos en varm själ om nätterna, han har det nog bra, jag har det väl lite mindre bra just nu... måste gråta igen nu...
Jag har saknat honom de åren jag bott hemifrån, har till och med ringt mamma när jag bodde i Uddevalla och nästan gråtit för att jag saknat honom. Min älskade Aja!
Du kommer alltid finnas i mitt hjärta Aja! Tack för de fina åren du gett mig!!
3 kommentarer:
nej va tråkigt gumman! jag beklagar så mkt. Vet precis hur de känns. Ja kommer ihåg den dagen våran älskade milko bara försvann, jag gick till dörren varje timme för att se om jag såg honom men tyvärr inte. Tids nog insåg jag att han var borta han med. :(
Kram
Tack gumman! Ja, jag har ju ändå haft honom i 14 år. Det som känns allra elakast är att mamma å pappa inte sagt ngt... Men han har det bra nu! Precis som Chicko och Milko!
Å fy va tråkigt! Vet precis hur det känns, när jag var 15 förlorade jag min lilla snobben som jag haft sedan jag föddes. Det fanns liksom inget liv utan honom. Å jag tror inte att folk utan djur kan förstå hur fruktansvärt ont det kan göra när man mister sin älskling.
Men håller med om att det inte alls var snällt att undanhålla det. Men tur att du fick mysa till det när du var där sist iaf. Han kände kanske på sig att det var dags så han myste lite extranär han hade sin älskade Anna hemma. Å sedan gick han, katter gör så tydligen.
Take care!
Kramar
Skicka en kommentar