Jag kan inte förstå de som skaffar barn tidigt i ett förhållande, än mindre de som har barn innan med en annan. Man kan inte säga "Ooops, vad hände där, men det klarar vi för vi älskar ju varandra!" Sen när barnet är fött och det gått några månader, inser man att det inte alls kommer hålla, kärleken var inte så stark men förälskelsen var det.
Nä, men då går vi isär. Det gör ju inte så mkt. Jag hittar en ny, eller jag har redan hittat en ny. Den personen ska in i mina barns liv, så de får en 8:e fadersgestalt (man måste ju variera sig lite), en riktigt man att se upp till! Någon som verkligen älskar mig för den jag är!
Och så är visan igång igen.
De som det blir synd om är ju barnen, den lille förtstår ju inte så mycket men de äldre har ju vant sig vid den nya kille som inte är pappa för han träffar vi på helgerna men som är lillebrors / lillasysters pappa och alltid kommer finnas här.
Jag tycker synd om barnen som gång på gång måste ryckas upp, flytta till ny lya och nya rutiner... Då är det inte konstigt att de avreagerar sig på ett eller annat sätt.
När jag väl skaffar barn, förhoppningsvis med Niklas, vet jag ju att vi inte kommer splitta upp året efter. Då vet jag att vi klarar det, kanske inte livet ut för det kan man aldrig lova men flera år till iaf. Då, när den tiden kommer, vet jag att förhållandet är starkt nog eftersom vi varit tillsammans flera år innan, vi vet var vi har varandra, vi vet vad den andre inte klarar och klarar. Då känner man verkligen varandra.
Ja jag vet, självklart finns det undantag!! Detta är bara mina egna åsikter och tankar.
Är det någon som tar åt sig? Gör det då, jag syftar ändå inte på ngn speciell utan bara rent allmänt efter en grej vi pratade om på lunchen förut. (Ngn brukar ju alltid bli sur)
Jag ska packa alla jobbgrejer nu egentligen, jag har inte packat nåt och har massor att få ner. Imorn morgon flyttas allt! Jobba över kanske?
Ha det!
9 kommentarer:
Jaa, jobba över du idag så du får packat ;-)
Näää då,hoppas du slipper göra det gumms...
Släng ner i en låda så är det ju klart sen ;-)OM du nu inte är som en annan som samlar på ALLT för då har du verkligen ont om tid...
Bamse kramen slänger med lite ork att packa också när jag ändå håller på ;-)
Ne.. jag håller verkligen med dig! =)
Får önska eder en trevlig helg!
Hinns det med någon fika snart? Var ett tag sen jöh.. Dåligt! =)
Kramar!
Jessica: jo en fika ska väl kanske kunnas klämmas in, till veckan kanske?
Mycket bra skrivit. Det är ju sant. Och om folk nu tar åt så är det ju bara bra. Tänk efter innan du särar på bena som jag brukar säga haha näää det gör jag ju inte :)
Nä jag ska inte försöka vara fröken redig här nu för jag har själv en unge med en människa som det inte höll med, men allt kan man ju inte förutse och ju yngre man är ju mindre tänker man.
Sen är det faktiskt så att även om man varit tillsammans i 10 år så kan det ta slut så fort man skaffat barn. Vet flera som detta har hänt med.
Ja detta kan man ju skriva om i evigheter haha
Jag ångrar iaf inte min dotter för fem öre och hon vet inget annat än att leva med mig och Fredrik och hon mår iaf inte dåligt av det.
En sak är då säker det är lättare att tala om för andra hur dom ska göra och inte göra när det kommer till en själv är det inte alltid så lätt.
Kram
Ja, det är ju inte alltid så lyckat... Sandgren snett under oss har ju separerat med hans tjej (hon har flyttat iaf) och deras dotter är väl inte ca 1 år eller nåt.
Undrar om man själv blir förälder någon gång... men det lär isf inte bli förrän om kanske 5-6 år, tidigast.
Kicki: jag menar inte att man måste vara tillsammans med pappan till barnen men att man ska försöka att ha fasta förebilder, precis som du har med Emma och Fredrik.Han har ju i princip alltid funnits i hennes liv! Det är kanonbra!
Sen de där det kommer nya lovers år efter år, det är där jag menar att det går fel och barnen får lida! Vet en del såna också...
Har man passerat 25 borde man vara mogen nog att veta att barnen inte mår bra av att mamma/pappa tar in nya i deras liv hela tiden som de ska fästa sig vid, sedan rycks de bort när förälskelsen är slut...
Ja, du fattar va?
Peter: Jasså har de gått isär? Såg Sandgren, ungen å tjejen på Kvantum i helgen.
Men där gick det ju allt för fort när de blev med barn... men de behöver ju inte ställa till det så i framtiden som jag menar ovan. ;D
Sen finns det ju de som skaffar barn för att på nått sätt rädda förhållandet vilket jag hört har aldrig fungerat.
Förstår inte hur de tänkt sig att det skulle fungera heller. :P
Hinken: nä det hjälper ju inte alls! Sedan ska man heller aldrig vara tillsammans för barnens skull, funkar ju heller inte. Men man ska ju tänka på vad man ger sig in i NÄR man skaffar barn!
Att skaffa barn är verkligen ett ämne som man kan vända och vrida på en massa. Visst, man ska vara tillsammans ett bra tag innan man skaffar barn men å andra sidan kan man känna sig mogen redan ganska tidigt i förhållandet och det kan såklart hålla ändå. Men nu för tiden skaffar ju folk barn till höger och vänster och verkar inte tänka på barnens bästa... Vuxna människor...
PS, tror att du ska ta bort de kommentarerna om Anders för jag tror inte att han uppskattar att folk som inte känner honom eller Emelie skriver om honom i gästböcker. Man vet ju aldrig vem som tittar, Uddevalla är ju som sagt Uddevalla :)
Kramen
Skicka en kommentar