måndag 9 augusti 2010

Skogshelg

Blev inte alls att jag åkte med pappa till skogen igår. Niklas har fått kantarelljaktinstinkt så vi åkte ut tillsammans istället. Vi åt ett håll med Ozzy och pappa åt andra hållet. Upp på det så kallade Ödebrogsfjället. Pappa hade varnat oss tidigare på dagen att det knappt går att gå där för allt som fallit i vinter. Men trodde honom inte riktigt eftersom han gärna går där det är mer lättframkomligt. För denna gån skulle vi nog ha lyssnat. Det gick knappt att komma in i skogen. Och med Ozzy dessutom som ju drar lite ibland. Det var hopp över nedfallna träd, krypa under nedfallna träd och inte vidare lätt att komma någonstans alls. Jag ramlade till och med över all sly som fanns överallt. Vi hittade 2 kantareller... Försökte på ytterligare ett ställe men där var än sämre att gå.
Ja, men då åker vi ut i skogarna mot Munkedal, utåt där pappa skulle gå. Vi mötte honom på vägen, han hade hittat 2 st. Kul, tänkte vi men åkte ändå vidare. Sen kom vi hem med lite över litern kantareller!
Skönt att hitta när inte pappa gör det! Han är ju något av en kantarellnörd och hittar ofta och mycket.

Ja, idag är jag på jobbet. Har 5 "portionspaket" kantareller i frysen. En blåbär- och hallonpaj i kylen med egenplockade vilda bär och en kropp som säger åt mig att för fan inte röra mig mer! Mitt högerknä bär mig inte, jag kan inte stå på det benet länge för tillfället. Ryggen är rätt ok konstigt nog men knäna är körda... Jag brukar inte klaga trots att jag har ont varje dag men 2 dagar ute i skogen i stövlar har inte direkt gjort nytta om vi säger så.
Jag är så jävla less på den här skiten så om ni bara visste. Sen kan jag nästintill se rött när jag får, även om jag vet att folk skämtar, kommentarer som "Det är åldern som gör sig påmind". Jag kan ärligt säga att jag hade varit glad om det min ålder som gjorde att jag går som en 85-åring nedför trappan varje morgon. Jag hade varit glad om åldern var det som satte stopp för så mycket!! Nu är det ju inte det, det är artrit. En satans jävla artrit!

Snart kommer hösten och vinter och värken kommer bli värre... Åh, vad jag ser fram emot det!
Jag brukar inte klaga, jag vet att folk inte vet hur ont jag har varje dag, men jag har det.
Och naturläkemedel hjälper inte, värktabletter vill jag ogärna ta eftersom jag lär få ta det resten av livet så kanske jag kan vänta några år innan jag blir rikrigt narkoman...

Nä, jobba var det, inte klaga. Blir bara så förbannat trött på skiten!!

4 kommentarer:

E sa...

men oj fick dåligt samvete nu det visste inte jag du hade ju :-( Då ber jag såå hemskt om ursäkt...

Anna sa...

Det är inte bara du som säger sånt, även vänner som vet... det är nog mer irriterande.
Men nu vet du iaf ;P
Kramen

E sa...

aah ok men ändå...
Hoppas du intehar alltför ont nu iallafall.
Själv vart det nordens Ark idag så en annan är halv dö emn va mysigt det var där värt varenda krona för att kunna ge Bella den upplevelsen!
Vi blev såå glad och hoppa då vi fick se snöleoparden att de som var runt drog på smilebanden åt oss.. hihi tokisarna från VBG liksom...
Samma sak jag blev skeeet rädd då vi i slutet gick nästan gick jämnsides med tigern och man insåg hur otroligt STOR den var.. Pappa kallade mig kärring som blev så rädd eftersom den var i sitt häng.. hmm pappor...
Pussen <3

Anna sa...

Haha, jag hade nog också kallat dig kärring i det läget haha
Jo, den sibiriska tigern är maffig, såg du hans lovergirl också? De har ju 2.
Vi var där förra året 2 gånger, en gång själva och en gång med Joel och Amanda. Så jag vet hur det är att gå i de backarna - med dubbelvagn...Puh

Jag har ont varje dag, men idag är det lite bättre.
Kramz