Konstigt...

Senaste veckan har jag känt mig riktigt "saknig"... Konstigt egentligen... Saknig efter Niklas som jag träffar varje dag. Men senaste veckan har jag saknat honom när jag inte varit hemma. Iofs jag är ju mestadels hemifrån och när jag är hemma är jag trött, lagar mat, ser på TV och sover... Jag är så rolig...
Men det är konstigt att man bli sådan, sakna någon man träffar varje dag... Men så är det.
Fast jag saknar att somna bredvid honom, eller i hans armar. Det gör jag nästan aldrig. Han är ju oftast vaken några timmar längre än jag så varför ska han lägga sig samtidigt? Det är jag som måste upp kl 5 och inte han. Jag tror att det är det jag saknar allra mest...

Ikväll får jag nog tvinga honom att ligga bredvid mig sängen, kramas lite och sen får han ligga där bredvid mig tills jag somnat. Sen kan han få göra vad han vill!
Men jag är riktigt riktigt "saknig" idag!

Annars då? Jodå, det är som vanligt. Var "ledig" i fredag så jag fick jobba i söndags. Får ingen semester nu utan får byta dag istället. Det är väl bra att det går att lösa så när jag verkligen behöver fixa med saker ibland, lite mer surt att semester inte går att få... Jag har iaf 30:e september beviljad som semesterdag! Då ska vi faktiskt hela vägen till Göteborg på kvällen (i Göteborg är jag ju aldrig annars). Då vankas det Frölunda - NY Rangers. Skönt att vara ledig och bara njuta av dagen istället. Får hoppas på en varm höstdag, kanske äta en bit och bara vara. Sovmorgon en vardag blir det tom och det hör ju inte till vanligheten om vi säger så...

Nä, jag måste fortsätta jobba... (känns som jag aldrig gör annat...)