Jag har glömt berätta om mina andra dag på Orust...
De har bara läkare där cirka två dagar i veckan och tisdag för tre veckor sedan nu kom läkaren för den veckan. Hon hälsade lite lamt på mig vid behandlingskonferensen. Sade sedan "Du vet väl att det är klädkod på psyk?!!".
Jag blev helt paff. Svarade bara att nej, det visste jag inte.
De andra behandlarna tittade bara konstigt på henne och skakade på huvudet.
Senare kom chefen där ute in till mig och sade att det finns ingen klädkod och att han hade pratat med läkaren om detta. Han hade till och med skrivit ut det PM de har angående kläder och det enda som står är att man ska ha plastförkläde på sig när man ger injektioner.
Vad hade jag då på mig som väckte denna åsikt?
Svarta leggings och en svart klänning. Problemet var inte mina kläder utan att min klänning gjorde att alla mina tatueringar syntes. De andra hade iaf inga som helst problem med det men läkaren var av en annan åsikt. Aldrig har jag blivit bemött på det sättet på grund av mina tatueringar. Det står ju inte direkt att jag är kriminell i pannan på mig, mina tatueringar är ganska snälla. Kan säga att det förhållandet mellan läkare och sekreterare inte började bra direkt.
Hon bad ju inte om ursäkt heller men hon var väl "trevlig" resterande dagar iaf. Men jag blev riktigt paff av kommentaren och kände mig kränkt faktiskt.
Hade hon sagt något mer hade jag nog gått vidare med det men hon blev ju tystad av chefen där ute och det kändes skönt att jag kände att de andra var på min sida. Var och varannan människa är ju tatuerad idag så att ha sådana åsikter känns förlegat. Jag kan förstå om det var en läkare på 80 år men denna kvinna var kanske 45-50.
Nåja det är överspelat nu och jag hade på mig klänning nästa dag hon var där också - bara för att! :P
Igår kom sjunde tatueringen, och jag kommer fortsätta tills jag ligger i graven! ;D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar