Tar det som det kommer

Jag har fortfarande inte bestämt mig för om jag ska lägga ner bloggen eller inte, så får väl blogga sporadiskt under tiden.
Det finns mycket jag skulle vilja skriva om, lätta hjärtat så att säga, men jag vet också att det finns de som läser som jag inte tycker är berättigade att få ta del av de tankarna och känslorna. Men sånt är livet. Därför bär jag det inom mig, vilket ju är jättenyttigt... eller inte.

Det finns väl alltid saker som tynger oss och i vissa perioder mer än andra. Nu när hösten kommer tär det lite extra på mig i vissa saker. Men hur som, ibland funderar jag på att låsa bloggen, eller vissa inlägg, för att jag ska kunna få ur mig saker. Men å andra sidan vet jag inte om någon skulle läsa de låsta inläggen... För en anledning att man bloggar är ju ändå att få lite feedback ibland i sådana ämnen som berör en.

Jag sitter just nu på jobbet i alla fall, har inte mycket att göra alls. På fredag är det Henån som gäller, ska vara där hela nästa vecka också. Fredag är det också Afterwork med psykosgänget på Butlers. Eftersom jag flyttar runt på de olika enheterna inom psykiatrin på Uddevalla sjukhus är det väldigt skönt att ha ett ställa som jag ändå känner mig hemma i, och det är just psykos. Inte bara för att min chef är där och det är därifrån min anställning utgår utan också för att det är där det är skönast personer!

Nä, nu har jag skrivit lite, fast det finns så mycket mer jag skulle vilja och kunna skriva om... Men varför riva upp sår där skorpan aldrig riktigt blir sådär hård som den är precis innan den ska ramla av och såret försvinner? Nä, bättre plåstra på mer och gömma undan... Och vad är mina små bekymmer och hjärtesår jämfört med vad så många andra går igenom, inte ens en fis i rymden!