Nu är det över

Så, då var begravningen över och jag är hemma igen.
Det var en fin begravning. Inge låg i en fin vit kyrka och väldigt fina blommor, vita rosor och orkidéer ovanpå kistan, blommor hon älskade.
Jag höll mig rätt bra i kyrkan, tills vi skulle gå fram till altaret och kistan och säga ett sista farväl. Tårarna sprutade. Mamma kunde inte hålla sig hon heller när jag väl började. Hon tog min hand så gick vi hand i hand tillbaka och satte oss. Samlade mig och hulkade mig ett tag.
Sen var det minnesstund på gästis. Mysigt och hemtrevligt. Lotta höll ett litet tal, väldigt fint, till hennes mors minne.

En dag som denna minns man tillbaka till den tid då min egen mormor levde och när farmor levde. Minnen som väcks till liv.
Men vackra, undervara livfulla Inge har nu lämnat oss och finns där uppe och tittar ner.
Hon har inte haft ett lätt liv, flydde Tyskland från naziregimen och kom till slut till Sverige. Där träffade hon sitt livs kärlek, som lämnade rosor på hennes jobb varje morgon tills hon tackade ja till hans frieri.

Tack Inge för att vi fick lära känna dig! Du är saknad!