Ny vecka, nya tag, nytt arbetsställe. Denna veckan är jag på neuropsyk mån-tisd, tors-fre. I morgon är jag ledig och det blir tatuering nr sju i ordningen! Tänk att jag som är så nålrädd gladeligen lägger mig under flera nålar som sticks in i huden på mig utan problem. Men ska jag ta en sänka på Vårdcentralen, alltså ett litet stick i fingret, tycker jag det är riktigt obehagligt...
Nåja, fjärde tatueringen för i år och det kommer bli kanon, det blir det alltid när Pontus tatuerar! :D
I fredags gjorde jag min sista dag på Orust. Åkte hemåt lite tidigare så jag kunde vara hemma halv fem, var i princip bara in å kissa och sen iväg mot Göteborg och Bruce Springsteen! Strålande solsken och underbar konsert! Nu förstår man verkligen att han lever upp till sitt smeknamn, han är verkligen The Boss!!
Vi hade biljetter till lördagens konsert också men vi sålde dem och tänkte att det räcker med en av spelningarna. Så här i efterhand kanske vi skulle gått på båda istället för lördagens spelning innehöll mer gamla sköna låtar och han var tydligen än mer magisk då. Nåja, vi valde att istället gå och äta på Kvarterskrogen med ett gäng sköningar! Tyvärr måste jag säga att jag aldrig kommer äta där igen, jag hade lagat bättre mat hemma och även om det inte är en svindyr restaurang så är de dyrare än tex Harrys och Butlers och då förväntade jag mig lite lite bättre mat men nope, inte min tallrik iaf. Vi hade en trevlig utekväll om än något kort. Jag var chaufför och Niklas tror jag fick i sig typ tre öl... Vi var båda ordentligt trötta efter Springsteenkonserten och en sen natt så vi kände oss riktigt bakis trots vi inte druckit annat än vatten på Ullevi.
Det viktiga var ändå att vi kom ut en sväng och träffa lite skönt folk, det är alldeles för längesedan jag hade ork för sådant men nu kanske den kan komma tillbaka!!
Under en av Bruce låtar fällde jag faktiskt en tår, eller två. När han sjöng en utdragen version av My City of Ruins och pratade om att man skulle tänka på dem som inte längre fanns med oss och minnas dem med glädje. Han pratade om Claerence Clemons, som han tydligt visar att han saknar och hedrar, kom jag att tänka på Karolinas bröllopsbukett... Att hon hade med sig sin morfar i ett smycke i buketten och hur otroligt fint det var! Ja, man kan bli lite sentimental av musik men det är ju lite det som är meningen också.
Nä, nu ska jag se om jag kan pilla naveln lite mer på jobbet för just nu är det mycket dötid vilket jag inte alls är van vid så rastlösheten smyger sig lätt på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar